Mimma

Tänk... D e otrolit konstit, men för exakt en vecka sen så satt jag i en fullproppad buss på väg till Hesa. D e jätte konstit. D känns som igår. D känns helt overkligt att jag ens ha fått va där å vari me om nå sånt häftit. Ja saknar allt. Folket. Livet. Atmosfären. Gemenskapen. Glädjen. Lovsången. Predikningarna. Mötena. Nätterna. Bussresorna. Donken. Maten. Skrattet. Känslan. Lyckan. Humorn. Ja d ja nämd e bara en liten del av allt ja saknar. Varför e d så? Varje gång jag kommer hem från liknande ställen, t.e.x. läger, så saknar jag allt. Ända tills nästa kgång d e nån sån där juttu. Jag har bara en förklaring; Jag älskar att umgås med dessa människor, att vara vaken länge på natten, att vara på bra möten och så vidare. Jag älskar såna ställen och tillfällen. Nu ska jag gå och sakna nån annan stans...♥